Primula veris har precis kommit igång med blomningen. Somliga har hittat den för en månad sedan i riktigt varma lägen men nu är den i blom mer regelbundet. Veris betyder vår och denna växt hör ju våren till även om den sedan kan blomma en bra bit in på sommaren. Oxlägg och Sankte Pers nycklar är bara två andra namn som den haft där det sistnämnda namnet ibland ställer till problem då det idag är en helt annan växt, en orkidé som i Östergötland främst finns på gamla välbetade hagmarker men ibland dyker upp på mer exklusiva. På norra Omberg kan man hitta plantor av denna orkidé både nere vid Vätterns strand på utskjutande små uddar med låg vegetation men även på tidigare betade betesmarker som idag alltmer växer igen med slån och annan vegetation. Har ni tänkt på att gullvivans blomma finns i två former och att den blommar på olika sätt beroende på var den står. Titta på sidan ”har du tänkt på” . Där finns mer spännande om gullvivan.

För inte alltför länge sedan förde man sipporna till ett släkte Anemone där såväl blåsippa, vitsippa och gulsippa som de lite grövre mosippa, fältsippa, backsippa och nipsippa fick vara med. Efter en del justeringar har man fört blåsippan till ett eget släkte Hepatica och även de grövre sipporna får vara för sig själv i släktet Pulsatilla. Rent okulärt ser man ju en avsevärd skillnad på bladen när man jämför blåsippa och vitsippa medan vitsippa och gulsippa är oerhört lika, förutom färgen förstås och några detaljer till där väl framförallt gulsippans tendens att ha två blommor per planta.

Åker man till kalkrika trakter som exempelvis Omberg med sitt täcke av kalkrik morän som inlandsisen skrapat av norrifrån, kan man få se färgvarianter av blåsippor där olika röda och rosa varianter är vanliga. Ibland upptäcker man en annan färgvariation som inte är alltför ovanlig och det rör sig om vita blåsippor. Oftast är de inte alldeles vita utan mycket svagt blå. Vid ett besök vid Föllingsö utanför Kisa i södra Östergötland, var det förvånansvärt gott om vita blåsippor men de varierade tämligen mycket från nästan helt vita till ljusblå. Är det albino? Nej, det är nog bara avsaknad av pigment som troligen är genetiskt betingad vilket gör att när man hittar en planta med avvikande färg, finns det oftast flera andra i närheten.

Vi är just nu inne i en väldig variation av flyttfåglar. Många har kommit som ska stanna på dessa breddgrader och en del andra flyttar vidare norrut. Vissa ska riktigt långt. En flock sidensvansar flög förbi och deras resa lär pågå ett tag till då det sannolikt ska upp till norra ishavet. alldeles nyss hade jag en hane av blå kärrhök som visade upp sig precis ovanför, för att dra iväg över fälten. Den ljust blågrå rovfågeln är på håll inte helt lätt att särskilja från alla måsar som också är i luften men på nära håll ses tydligt de svarta vingspetsarna och det vita bandet vid ryggslutet. Inväntar också storspov som nu i mitten av april brukar visa upp sig under flyttning.

En tidig promenad med hunden. Solen lyser och värmer men det drar in mörkare moln och kommer lite stänk. Stannar som vanligt längst bort på min runda där man har vida utsikt åt många håll och där cirklar den igen, gladan, över den åkerholme som jag vet att det varit häckning av röd glada för ett par år sedan.

Efter en stund promenerar jag vidare och skrämmer ett par starar som verkar bygga bo i en tät enbuske. Nagelörten har tagit ordentlig fart med sin blomning nu när det blivit lite varmare. Spanar bort mot skogen och där cirklar en havsörn på samma ställe som jag sett så många gånger förr under våren. Kan det vara häckning på gång? Ser inte om det är en ung fågel eller gammal men vet att jag sett två gamla fåglar tidigt i år som tämligen lågt över skogen cirklat runt. Nu är det bara en vilket ju möjligen kan indikera att honan ligger på boet.

En av våra riktigt tidiga vårblommor är inte många som upptäcker överhuvudtaget. Den lilla nagelörten växer på hällmark eller där det är mager mark med tunt jordlager. En liten bladrosett med en blomstängel som ibland är några centimeter och några gånger kan bli nästan en decimeter. Blommorna har vita kronblad som är djupt tvåflikade.

En blomma med många namn. Förutom nagelört som är det vedertagna svenska namnet har den också kallats för vårälskling, rågblomma och vårrågblomma samt en hel del mer lokala namn.

I det vetenskapliga namnet heter den också verna vilket kommer av latinets ver som betyder vår. Namnen som har med råg att göra visar på att den använts som tecken på att det var dags att så rågen.

Kall morgon men vinden har avtagit och helt klart åt alla håll. Vid Blomsfors kraftstation leds allt vatten genom turbinerna trots att det är ganska högt vattenstånd uppströms. Den andra fåran är torrlagd för tillfället och det är just där som den trippar runt, forsärlan. En hona som ena stunden sitter och vippar på det karatäristiska ärlesättet för att sedan göra en kort sprintlöpning när den fått syn på någon insekt som rör sig i gammal vass och andra vattenväxter som ligger på den torrlagda botten.

Hon sitter gärna på staketet eller på klippkanten där de kan sitta stilla länge och förmodligen spana efter insekter i väntan på att bobyggandet och äggläggandet ska sätta fart.

Det är en vackert gul ärla som är mer blek än gulärlan och just honan ser kanske mer ut som en sädesärla med lite gula stråk. Hanen har betydligt mer gult och nog är mer lik gulärla även om de skiljer sig åt både vad gäller den gula nyansen och de svarta inslagen.

Forsärlan är knuten till rinnande vatten och håller sig helst just där det finns en fors vilket ofta är platser där människan gjort någon form av damm eller utnyttjat vattenkraften.

Gick och reflekterade över tranor och hur jag under min uppväxt ansåg att trana var något som man väldigt sällan träffade på under häckningstid. Flyttande tranor gick ju att se på många platser och även tillfälligt rastande. Jag rörde mig mycket i norra Östergötlands skogsbygd där täta skogar avlöstes av små våtmarker och sjöar med vassrika strandområden. Ibland, men absolut inte ofta, träffade man på någon trana som man kanske fick en skymt av eller bara hörde när den varnande flög iväg.

Nu går jag min morgonpromenad med hunden i en kall blåst som nästan är nordlig. På håll ser jag ett tiotal tranor gå på åkern väldigt nära där min runda går förbi. Vi tar det lite försiktigt och stannar och betraktar dessa magnifika och egentligen väldigt stora fåglar en stund. En efter en sträcker de på halsarna och samtliga står med huvudet mot blåsten och sneglar åt vårt håll. Jag är nästan säker på att de ska lyfta. Några ser påtagligt nervösa ut och är nog nästan så att de tar till vingarna. Jag går sakta framåt och viker av så att jag går bort från tranorna och vänder mig om för att inse att de nästan omgående återgår till att leta mat på den nygödslade åkern.

Om jag för tjugo år sedan har berättat för mig själv att jag skulle kunna gå varje morgon och stå och betrakta tranor på femtio meters håll utan att de flyger iväg, skulle jag nog inte tro på det. Men det är ju flera fåglar som ändrat både utbredning och beteende men dessa kan vi återkomma till senare.

En växt som har det svårt i vårt landskap är mosippa. Miljön finns kvar men användningen har ändrats. Torra sandiga miljöer har inte alltid varit lätta att utnyttja men ofta har de ändå använts till betesmark som ofta brändes så att ljung och lingon blir till näring för gräs och annan växtlighet som gynnar betesdjuren. När så betet upphör tar gärna tall över och sluter området som också snabbt får en tät markvegetation där ljungen breder ut sig och lingon, blåbär och skogsmossor bildar ett tätt skikt som kraftigt missgynnar mosippan. På en del platser ingår dessa platser i betesmarker och i andra fall kan en ledningsgata göra att det både förblir trädlöst och även en viss störning när man återkommande gör röjning. ett par veckor tidigare än vanligt blommar nu de första mosipporna i södra Östergötland. De stora och vita blommorna är kortskaftade och har lite rosa-lila nyans på utsidan och hela blomman har en kraftig behåring.

Kanske är ankomsten av sädesärla ett av de mest klassiska vårtecken som vi har. Känns som att jag är uppfödd med att så här i början av april titta en aning mer upp på taken för att helt plötsligt se den vippande gråvita ärlan raskt kila ifatt flugor som sitter och halvslumrar i den kyliga morgonen. Mellan kuddar av takmossa finns åtskilligt att äta och varje år hoppas jag att det inte ska bli något bakslag så att det blir ont om insekter vilket kan slå hårt åt för en sädesärla. Ska nog ut och se om en annan ärla kommit till mina favoritställen. Dels inne i Kisa vid Talusaån där det finns rester efter äldre dammkonstruktioner och dels vid Blomsfors kraftstation inte långt från Horn. På båda dessa ställen är det också vanligt att få se spår efter utter. Denna snöfattiga vinter har det blivit väldigt lite spårning och nära ingen is heller där gärna uttern sitter på kanten och äter den nyfångade fisken.

Längs med sjön Åsunden strax utanför Rimforsa. Jag är på väg hem och har ställt cykeln några dagar när det varit isande nordliga vindar, så jag kommer med bilen längs med stranden och plötsligt sitter den där, kungsfiskaren. En pil som sedan länge legat i vattnet spretar upp med sitt grenverk och i spetsen på en av grenarna sitter den. I motljuset kan jag inte se så mycket mer än en siluett men i kanten lyser de roströda partierna men det som brukar synas mest, de kraftigt blå till turkosa nyanserna, ser jag först när jag stannat och ljuset faller i en annan vinkel. Kungsfiskaren, en av våra mest spel färggranna fåglar som också är en spektakulär fiskare. Tyvärr blev det inget foto men väl en bild i huvudet som jag inte kommer att glömma.

Kallt på morgonen men solen värmer och i söderläge blommar det alltmer. Blåstjärnorna och vårstjärnorna har sin tid nu tidigt på säsongen. Scilla är väl det vanligaste namnet som nämns om dessa arter och det är egentligen det vetenskapliga släktnamnet för blåstjärnorna men de svenska namn som förekommer är blåstjärna och vårstjärna. Spelar ju inte så stor roll vilken art det är men ta gärna tid att komma nära och titta på de vackra stjärnornas blå kronbladskanter och det centrala vita området.