Kanske är ankomsten av sädesärla ett av de mest klassiska vårtecken som vi har. Känns som att jag är uppfödd med att så här i början av april titta en aning mer upp på taken för att helt plötsligt se den vippande gråvita ärlan raskt kila ifatt flugor som sitter och halvslumrar i den kyliga morgonen. Mellan kuddar av takmossa finns åtskilligt att äta och varje år hoppas jag att det inte ska bli något bakslag så att det blir ont om insekter vilket kan slå hårt åt för en sädesärla. Ska nog ut och se om en annan ärla kommit till mina favoritställen. Dels inne i Kisa vid Talusaån där det finns rester efter äldre dammkonstruktioner och dels vid Blomsfors kraftstation inte långt från Horn. På båda dessa ställen är det också vanligt att få se spår efter utter. Denna snöfattiga vinter har det blivit väldigt lite spårning och nära ingen is heller där gärna uttern sitter på kanten och äter den nyfångade fisken.