För inte alltför länge sedan förde man sipporna till ett släkte Anemone där såväl blåsippa, vitsippa och gulsippa som de lite grövre mosippa, fältsippa, backsippa och nipsippa fick vara med. Efter en del justeringar har man fört blåsippan till ett eget släkte Hepatica och även de grövre sipporna får vara för sig själv i släktet Pulsatilla. Rent okulärt ser man ju en avsevärd skillnad på bladen när man jämför blåsippa och vitsippa medan vitsippa och gulsippa är oerhört lika, förutom färgen förstås och några detaljer till där väl framförallt gulsippans tendens att ha två blommor per planta.

Åker man till kalkrika trakter som exempelvis Omberg med sitt täcke av kalkrik morän som inlandsisen skrapat av norrifrån, kan man få se färgvarianter av blåsippor där olika röda och rosa varianter är vanliga. Ibland upptäcker man en annan färgvariation som inte är alltför ovanlig och det rör sig om vita blåsippor. Oftast är de inte alldeles vita utan mycket svagt blå. Vid ett besök vid Föllingsö utanför Kisa i södra Östergötland, var det förvånansvärt gott om vita blåsippor men de varierade tämligen mycket från nästan helt vita till ljusblå. Är det albino? Nej, det är nog bara avsaknad av pigment som troligen är genetiskt betingad vilket gör att när man hittar en planta med avvikande färg, finns det oftast flera andra i närheten.